Idag tog jag mig hem från storstaden bara det var ett riktigt äventyr. Vi klättrade över snödrivor och genom snöstorm tog vi oss till Vreten för att hoppa på tunnelbanan.. tre minuter stog det. Vagnen ågte förbi.. Vi fick istället ta oss till Sunbyberg centrum för att hinna. Joel ramlade på mage mitt i en snödriva, med hans morgonhumör och med tanke på hur morgonen började vågade jag inte skratta.

Klockan blev kvart i nio, tåget gick kvart över. Men vi hann tillslut och fick ta farväl. Med tanke på snöovädret kände jag på mig att det skulle bli en lång tågresa. Det var inte så farligt, bara en timma försenad. Väl framme i Skövde var det bara att kuta allt vad jag hade med all packning för att hinna med bussen som skulle ta mig till Lidköping. Väl hemma på resecentrum kom annan problematik upp då min mobil var urladdad och jag skulle få tag på mina föräldrar så de kunde hämta mig med bilen.. bilen var det. Vår gata var inte plogad och snön var upp till knäna. Min kära mamma och syster gav sig ut i snöovädret för att möta upp mig som bärhjälp från resecentrum. När de kom fram hade min syster smink i hela ansiktet, mamma såg ut som snömonstret och där stod jag i min vårjacka, van vid det itailenska vårvädret. Mamma ringde taxi, taxi svara; inga små bilar till er vi kan undvara.

Två timmar tills det fanns en ledig bil, så det var bara att traska hemåt. Vi klarade oss. En varm dusch och massa mat senare sitter jag i soffan och kollar på melodifestivalen och känner mig som vilken svensk som helst en lördagkväll.

Saknar det Italienska vårvädret.